Här är hennes tips för hur du jobbar med twitter:

Använd klassisk källgranskning
– Principen ”två av varandra oberoende källor” håller fortfarande om du ska lita på eller sprida information vidare utan förbehåll. I Egypten kunde det till exempel vara två personer i varsitt hörn av torget som twittrade om samma sak. Jag gör undantag för ögonvittnesskildringar från tweeps som jag vet håller stenhårt på pressetiken, civilister eller ej.
– Ju äldre och mer aktivt konto med många följare desto mer cred – generellt. Ett undantag är till exempel en känd skådis som är engagerad i mänskliga rättigheter men inte lika twitterdrillad som många veteranaktivister. En del följer honom nog främst för hans fagra yttre.

Jobba med #hashtags
– Skrota runt lite bland hashtags och Facebook-grupper, se var folk hänger och börja komma med inlägg där.

Håll dig vän med stortwittrarna
– Det kom en uppgift om att Kareem Amer hade gripits igen och den tweeten behövde jag få bekräftad, då skickade jag ett meddelandet till Mona Eltahawy och hoppades att hon skulle retweeta mig till alla sina följare. Det gjorde hon och så kom jag i kontakt med någon som kunde bekräfta det.

Välj strategi
– Var medveten om vad du vill använda twitter till. Är du en sådan som mest är ute efter att synas gissar jag är det nog bättre att blogga, och så twittra främst för att dra trafik till bloggen. Välj ett specialområde och välj att nätverka i det området i sociala medier, är du smart kommer folk förr eller senare kolla in din profil och där har du lagt länken till bloggen som även kommer upp i googlingar. Personligen tycker jag dock det skiner igenom om människor brinner för något eller bara är ute efter att marknadsföra sig och posera.

Sök dig utanför landet
– För mig är det meningslöst med dagens Twitteranvändning i Sverige och jag undrar om det någonsin kommer att slå igenom. Det är en liten politisk korrekt kaffelatteelit i Stockholms innerstad som främst pysslar med det här. Vill du följa folk som inte är a) politiker, b) journalister eller c) pr-människor och samtidigt säger något intressant kan jag bara komma på två i Sverige på rak arm: Dekaminski och Rasmus Fleicher. Och de verkar båda vara pappalediga så jag ser mest tweets om bamse och blöjor därifrån nu. Annars rekommenderar jag varmt den svenske juristen Ibnkafka som mest twittrar på engelska om Nordafrika och har bra koll.
– Några säger ju att de inte behöver en nyhetsbyrå för att de har sitt twitterflöde men jag är inte övertygad om det när det gäller Sverige. Är du åsiktsjournalist eller vill ha koll på typ Birro-bråket med Betnér och dolda kameran är det säkert bra – det blir Mediesverigenyheter. Inom minoritetsområdet som jag är intresserad av är det dött – Ullenhag är bara en av dem som inte twittrar.
– Sakkunniga organisationer i utlandet är ett bra ställe att börja på. Många av demokratiinstituten (utomlands) är inarbetade på twitter och är förebilder i Sverige. Mashable är till exempel ganska intressant att följa, liksom Liberationtech och Democracy Now. De mediehus som följer sociala medier har framtiden för sig, jag har sett att det är en del i al-Jazeeras framgångar till exempel.

Första gången jag hörde idén att spela in MFF-fans i ett mobilt biktbås var för övrigt på Lunds universitet 2007, när dåtidens JOUA-studenter spånade fram nätjournalistik kring allsvenskan.

Under arbetet gäller några få och enkla förhållningsregler:
• Ni får inte kontakta någon på uppdragsgivarnas redaktioner, annons- eller marknadsavdelningar.
• Ni får gärna kontakta och intervjua andra, men var för guds skull artiga – slösa inte andras tid och tacka för de svar ni får. Fega inte för inspiration från andra delar av världen.
• Hjälp gärna andra och dela med er av era upptäckter.

Måndag
Uppgiften delas ut på eftermiddagen. Börja gärna genast studera ämnet ni ska jobba med.

Tisdag
Första inlägget på blogget ska publiceras. Berätta om er uppgift och vad ni lärt er från den första researchen. Skriv sedan minst ett inlägg om dagen och låt alla i laget göra minst ett inlägg var.

Onsdag
Workshop om uppgiften inleds i helklass.

Torsdag
Enskild handledning för varje grupp. Anmäl er här – först till kvarn!

Fredag
Publicera förslagsinlägget senast klockan 11.30. De muntliga presentationerna börjar klockan 12, vi lottar fram ordningen på plats. Läs mer här.

En generell instruktion är att inte snöa in på tekniklösningar utan fokusera på hur det redaktionella fotarbetet och strategiska tänket kan förbättras. Även om nätjournalistiken är tydligare teknikdriven än äldre typer av journalistik så är de (tekniskt) enkla lösningarna nästan alltid mest effektiva där.

Här är uppgifterna [uppd: och lagen som jobbar med dem]:

Filter
Magasinet Filter är ett flaggskepp för reportagejournalistik i Sverige. Ofta ger den nya vinklar på fenomen och personer redan innan dessa får som mest medialt genomslag, inte sällan kan du sedan hitta spinoffs på reportagen i andra medier. Inte sällan vill man göra mer av de bästa jobben i ett nummer, men begränsas delvis av att samma jobb säljer lösnummer av tidningen – så länge de inte ligger gratis på nätet… Välj därför två olika jobb i senaste numret av Filter och visa vad ni skulle vilja göra med och kring dem på nätet före, vid och efter publicering.
>> Lag 3: Ellinor, Johan, Per och Louise
>> Lag 6: Theodor, Emma, Caroline och Jonathan

Fokus
Varje vecka sammanfattar Fokus nyheterna, bjuder på fördjupning och ger förhandskoll på vad som komma skall. Inte sällan släpper de också egna nyheter. Almedalsveckan samlar många av de svenskar som prenumererar på och syns i Fokus, där vill tidningen självklart synas och märkas – särskilt i det fysiska rummet. Hur kan en nätsatsning hjälpa Fokus att nå längre?
Tidningen ordnar ett seminarium men har inget eget bås. På plats finns tidningsutdelare och delar av Fokus redaktion som är ”lediga”. Förra året lanserade Fokus en mobilsajt med Almedalens kalendarium, den liksom Fokus.se och samarbetet med Makthavare.se – som bevakar Almedalsveckan på plats – finns precis som förra året.
En lyckad satsning ger Fokus mycket uppmärksamhet och säljer prenumerationer.
>> Lag 5: Anton Gymark, Sandra Wasserman, Siri Haavimb och Robin Linderborg
>> Lag 8: Elisabeth Lidén, Peter Ottosson och Andreas Irebring

Medievärlden
Nyhets- och opinionssajten som bevakar publicistiken och affärerna i den svenska mediebranschen för journalister, medieköpare, säljare och mediechefer. Ägs av Dagstidningarnas intresseorganisation TU.
Medievärlden lanserade Mediejobb i november som en platsannonstjänst för branschen. Två unika grejer är att annonsörerna själva har konton där de kan logga in och lägga till och ändra i annonserna och att den bygger på ett premiumtänk att annonsen byggs på med plustjänster – men den skulle kunna bli mycket mer.
• Hur skulle den kunna utvecklas till en redaktionellt byggd sajt som är relevant för arbetssökande, anställda och arbetsgivare?
• Skulle den kunna byggs som en community där också den som söker jobb kan lägga upp en profil och matchas med lediga tjänster?
• Hur kan man sprida tjänsten till så många som möjligt?
• Hur kan man utveckla Mediejobb på nya plattformar?
Chefredaktör Axel Andén: ”Mediejobb skulle kunna bli en modell som kan användas av fler branscher än vår. Den bidrar också till en rörligare arbetsmarknad för journalister vilket gynnar alla i branschen.”
>> Lag 2: Malin, John och Ola
>> Lag 1: Esau, Sara, Charlotte och Johan

Sydsvenskan
Skånes ledande nyhetsförmedlare prisas allt som oftast för form, foto, reportage och granskningar. Den största och viktigaste belöningen kommer i form av hängivna läsare och besökare men branschpriserna är kul och gör bra reklam. Nästa år hjälper Sydsvenskan till att ordna FGJ:s grävseminarium och där lockar guldspaden för bästa nätgräv. Inspireras av tidigare vinnare i Sverige och utomlands och föreslå ett projekt för 2011! Vad de vill ha hjälp med är förslag på metodik, anslag, marknadsföring, inramning och presentation snarare än konkreta ämnesförslag till gräv.
>> Lag 4: Victor, Iza, Johan och Estelle.
>> Lag 7: Anna, Marcus och Emma

(Varje uppgift löses av två olika studentlag oberoende av varandra.)

Presentationen sker dels muntligt på Lunds universitet, dels i ett blogginlägg högst 4000 tecken (eventuella ljud- eller videoklipp får inte vara längre än sammanlagt fem minuter). Blogginlägget publiceras senast klockan 11.30 på fredag – mejla sedan länken till inlägget till Gustav Svensson.

I vilken ordning lagen kör den muntliga presentationen lottar vi fram på plats – hoppas på att ni får köra först men räkna med att hamna sist: gör en presentation som håller även om alla är en smula sega efter sju tidigare dragningar.

Räkna med ungefär fem-tio minuters muntlig presentation och ungefär lika lång tid till fråga svar. Förbered frågor till era klasskamrater om deras jobb med uppgifterna, håll koll på deras jobb via bloggarna och utveckla gärna frågorna nedan.

Presentationen kan svara på frågorna nedan – ni måste inte svara på alla, men det hjälper verkligen om ni tänkt på dem:

Vad ska göras?
• Vilka (nätunika) element bygger satsningen på?

Hur ska det göras?
• Vilka resurser krävs? Gör en uppskattning på vad som krävs för att lyckas.
• Hur tjänar vi pengar? Ser ni några nya intäktsmöjligheter så nämn gärna dem.
• Hur ökar vi credd och good will?
• Hur skapar vi engagemang för våra tjänster?
• Hur drar vi trafik?
• Mångfaldsperspektiv – riskerar vissa människors verklighet förbisetts och vad vinner vi i så fall på att inkludera deras perspektiv?
• När händer vad?

Bästa sättet att förklara är ofta att visa hur andra lyckats med liknande grejer – och självklart länkar ni till era exempel.

Varför?
• Vad vinner redaktionen och ägarna på det?
• Vad riskerar de att förlora annars?

Risker?
• Vilka pressetiska och yrkesetiska faror ser ni?
• Vad kan skada varumärket?
• Tar ni stora ekonomiska risker?

Mål?
• Vad är viktigast: Trafik, engagemang, credd eller annat? Ni får gärna sätta upp mål som ni vill nå satsningen.

P.S. Uppgifterna från redaktionerna är önskemål – upptäcker ni t ex att något i beställarnas frågeställning eller målbeskrivning är knas kan ni ifrågasätta detta och erbjuda bättre alternativ. Räkna med skäll men kom ihåg att journalistik inte handlar om att bara stryka medhårs – är era idéer tillräckligt vassa uppskattar säkert redaktionerna era fria tankar.

Så här skaffar du dig ett användarkonto på WordPress.com:

Så här ser redigeringsfönstret ut för blogginlägg:

Här är det officiella forumet där du kan hitta många svar kring hur du använder WordPress.com och varför det inte blir som du vill.

Så här lägger du slutligen till fler användare till lagets blogg:

Som sagt, mejla mig på gustav[snabela]gustavs.se om du har några frågor eller kommentera här nedan direkt.

Erik Kohlström läser journalistik för naturvetare och praktiserar just nu på Fiskejournalen och har fått i uppdrag att köra ut ett gäng videoklipp på Youtube. Här är ett gäng tips på hur han – och du – lyckas bäst.

Sökmotorsoptimering
• Sätt informativa rubriker på klippen. Här är det viktigare att hjälpa folk som googlar än att locka till klick, även om de bästa rubrikerna gör både och. Har du inte en fräsig algoritm som listar ut hur folk söker efter vad så testa och lita på intutionen.
• Skriv en bra, informativ beskrivning.
• Tagga upp filmerna så bra som möjligt med relevanta nyckelord.

Locka
• Se till att få bästa möjliga miniatyrbild (thumbnail) till ditt klipp. Youtube låter välja mellan tre stillbilder i ditt klipp om du inte är ”partner”. Sedan finns det sätt att fuska också. Tack för tipset Emanuel Karlsten!

Syndikering
• Kontakta tunga sajter och/eller nätaktiva personer innan du lägger upp klippet om du tror att du har material som kan intressera dem.
• Kolla om filmerna kan postas som ”response” på redan populära klipp på ert Youtube-konto eller (troligare) andras.
• Be kollegorna att länka till och bädda in (specifika) klipp där det passar – både på egna sidor, i andras kommentarsfält och på forum. Allt utan att spamma förstås.

Interaktion
• Tillåt gärna kommentarer, ha koll på diskussionerna och delta själv när du kan bidra till samtalet.
• Gör du klipp specifikt för Youtube så ta gärna upp läsarrespons i klippen för att knyta tittarna närmre det du gör.

Annat:
• Jag kan inget om videodramaturgi, men på Youtube verkar det viktigare än annars att börja klippen snabbt. På 10 sekunder ska tittaren helst vara fast. Kan du så flytta alltså längre vinjetter till slutet.
• Lägg ut mycket, du vet inte på förhand vad som slår. Stycka upp längre filmer i småklipp, visa bloopers, lägg ut de där grejerna som var lite för svåra eller nördiga för din vanliga publik osv.

Lyckas du locka tittare med tipsen här ovan kan du börja räkna hem fler fördelar än ”bara” större publik: du kan dra trafik till andra ställen och tjäna pengar.

Trafik hem
• Länka ut (till er själva bortom Youtube) i beskrivningen, men spamma inte med femton olika länkar. Länka gärna till specifika, tidlösa sidor (snarare än förstasidan).
• Länka i videorutan till andra ställen på Youtube med annotations. Här är en instruktionsvideo och ett smart exempel på hur det kan användas.
• Pynta er Youtube-kanal med snygga länkar. Fiskejournalen har redan börjat, Youtubeproffsen har kommit längre.

Stålar
Om du tror att filmerna kan dra ordentligt med trafik: Kolla med din chef om ni inte ska hooka upp ett annonssamarbete. Det är förstås helt på Youtube/Googles villkor, som enligt vissa tolkas godtyckligt, men det kan ge extra intäkter.

Extratjänster
• Textning av klipp öppnar för tittare i andra språkgrupper och hjälper funktionshindrade. Det är sannolikt bra sökmotorsoptimering också.
• Youtube utvecklas hela tiden, på Testtube kan du testa nya projekt och lösningar. Vill du bygga måttsydda lösningar finns verktygen hos Google Code. Fler och mer grundläggande tips kan du hitta på Youtubes supportsida.

Det är mina tips, lägg gärna till fler i kommentarerna!

I rapportering och pressetiska diskussioner ställs ofta tankarna om konsekvensneutralitet mot viljan att föra en socialt ansvarstagande journalistik. Det är svårt att välja ett rätt i bevakningen av Sverigedemokraterna där. Sydsvenskans Per Svensson förklarar varför frågan inte är enkel i Axxess, och kommer fram till att ”svaret måste bli präktigt trist”:

Man bedriver konsekvent och normal opinionsbildning på de opinionsbildande sidorna och sakligt granskande nyhetsjournalistik på nyhetsplats.

Så långt är nog de flesta ändå överens. Hur man ska göra det blir genast en svårare fråga, särskilt på nätet.

En tanke som slog mig några gånger idag, allra mest när Björn Häger påminde oss om Ny Demokrati, är hur vi journalister riskerar att stirra oss blinda på ett parti vars reella parlamentariska inflytande kanske inte är eller blir så stort när det intressantaste kanske egentligen är krafterna som för Sverigedemokraterna framåt.

Vare sig journalisterna vill vara konsekvensneutrala eller ta ett socialt ansvar för vad som publiceras så riskerar de till exempel att inte se främlingsfientligheten och värdekonservatismen för alla Sverigedemokrater. Gamla Integrationsverket visade gång på gång i sina integrationsbarometrar (även om den ifrågasattes från alla möjliga håll och kanter) hur främlingsfientlighet, islamofobi och antisemitism finns i Sverige. Nyss uppmärksammade Erik Sandberg i SVT hur opinionen och rättspraxis verkar bli allt mer tillåtande mot barnmisshandel på grund. En tillförordnad rådman motiverar den toleransen med ett tänkesätt som är ”sprunget ur gamla, alltså tusenåriga värderingar [...] det betyder att ett plus ett är inte alltid två.”

Om detta må vi väl också berätta, vad vi än tycker om det?

Hur såg dagens schema ut undrar du? Så här:
• Anna-Lena Lodenius om politiska extremister.
• Björn Häger om Sverigedemokraterna, Ny Demokrati och mediernas bevakning.
• Hans Månson om säkerhetstänk för journalister.
• Helena Bengtsson om databasjornalistik.
• Nils Funcke om översynen av YGL och TF.
• Peter Wolodarski och Karin Grundberg Wolodarski om hur DI och DN hanterar extrema åsikter.

Snabbt rörde vi oss mot kommentarsmoderering på nätet där Yrsa Stenius såg en trend mot mer förhandsmoderering och mindre efterhandsdito.

Hur gör man då när tiden är knapp? Yrsa Stenius positiva exempel var Kalle Jungkvist (trots domen) som ”byggde en verkligt funktionsduglig organisation” och verkade för att utbilda personal och uppmärksamma dem på hur hårt folk kan drabbas när de inte får komma till tals eller blir felbehandlade på andra sätt. På så sätt skulle medarbetarna i högre utsträckning själva och löpande kunna bedöma vad som kunde funka och inte. Senare kunde vi konstatera att den diskussionen är sällsynt på redaktionerna idag, även hos dem som inte outsourcar modereringen.

En direkt fråga på den här ”preventionsmetoden” att ge medarbetare tid att tänka efter före besluten var att modereringen (ändå) blir godtycklig: inlägg som är fullständigt ok för en person kan djupt såra någon annan.

Kring politisk extremism efterslyste Yrsa Stenius mer debatt på och mellan redaktionerna: Det skulle vara jättebra om ansvarig utgivare kunde sätta sig ner med sina redaktioner och med varandra och bestämma vilken policy man har: Vad man ska publicera och låta publiceras på webben och i papper, tyckte hon.

Stenius efterlyste också (förhands)modererade utrymmen: Det finns redan exempel på hur man öppnar Pandoras ask när saker som inte fått lov att sägas offentligt helt plötsligt går bra att dryfta anonymt och omodererat på webben. Man måste vara försiktig: Innan man vet ordet av kan man ha skapat åtminstone öar av hätskhet.

Vad som föder och göder den hätska tonen och de heta känslorna på webben fortsatte vi i gruppen att diskutera. En fråga som dök upp var om det inte är anonymiteten snarare än snabbheten på nätet som satte tonen. Vi funderade också kring hur mycket som faktiskt har med nätets egenskaper att göra och vad som grundar sig i hur den allmänna debatten, medieklimatet och den politiska situationen ser ut: kanske är mycket av näthetsen snarare ett symptom än grundproblemet. Kanske har tröskeln till traditionella medier varit för hög och när dammarna brister på nätet översköljs vi nu nu först av uppdämd skit; om det stämmer borde den första anstormningen också lugna sig förstås.

Yrsa Stenius poängterade sin grundinställning att de flesta människor är förnuftiga och välvilligt inställda till sina medmänniskor och att troll spricker i solljus. Dessutom trodde hon att många kommer tycka det är bra att man kvalitetssäkrar den etiska nivån (även) framöver.

Om nivån och hanteringen av forum var hon mer försiktig:
– Jag tror inte att vi kan ha en klar uppfattning förrän vi har kommit längre. Antingen har debattkulturen hunnit ikapp och sansat sig i våra forum. Eller så går det åt motsatt håll och då får det hanteras.

Herodotos tid var nog över, sa han: Vi behöver i allt mindre utsträckning särskilda historieskrivare som åker ut i världen för att komma tillbaka och berätta hur det är därute – världen kan förklara sig själv för oss nu (bättre, skulle jag vilja tillägga).

Det har aldrig funnits fler perspektiv tillgängliga än nu, om man hittar rätt. Min egen fundering: Om journalistrollen egentligen förändras så värst mycket när vi förväntas lyfta fram andras historier och debatter från nätet och inte bara bortom tangentbordet är oklart väl delvis en öppen fråga, men säkert kommer vi behöva omvärdera och fila på en hel del metodik och jargong i processen.

Axel Andén hittade en fin liknelse i parken och skogen: Om traditionella medier är en välvårdad park kan sociala medier liknas vid en vildvuxen skog. Parken är lättillgänglig, förvånar sällan och säker på gränsen till tråkig. Skogen är svårgenomtränglig, närmast omöjlig att överblicka, farlig och inte utan troll. Samtidigt är det i skogen man hittar de vackraste gläntorna, finaste blommorna och vassaste djuren. Det Axel Andén ser är att ”parken” och ”skogen” så sakteliga växer samman: traditionella och nyare medier närmar båda sig varandra.

Några korta råd om realtidsbevakning och -rapportering från Andén:
1: gör det – det är enda sättet som du kommer kunna lära dig det på,
2. ha kontakter och koll som gör att du kan verifiera uppgifter som dyker upp och
3. vara förberedd. Tänk direktsänd tv eller radio: du skulle sällan sitta oförberedd där.

En intressant diskussion som föddes under timmen kretsade kring Facebook. Dels avhandlades det nu någorlunda klassiska kring hur privat eller offentligt det som görs på Facebook är, men ur det kunde vi också enas kring hur kassa några av forumets nyckelord är (för oss journalister). Genom ord som ”vänner” och ”fan page” signaleras en relation som inte alls behöver vara den intresserade har till mediefolk och sajter, lika lite som den relation journalister har till dem man vill hålla koll på via Facebook.